Med en första anblick på Wikileaks ”Cable Gate” avslöjanden påverkar de roliga: Putin är ”alfahannen”, Sarkozy ”kejsaren utan kläder,” Merkel ”en svag ledare,” Berlusconi ”egenkär”, Gaddafi ”underlig,” Kim Jong-il ”slapp gammal kille, ”Karzai drivs av paranoia ” och Netanyahu ” håller aldrig sina löften”.  En diplomat ska vara kreativ och kunna på ett rätt sätt beskriva de personer som träffats.

Att skriva diplomatiska noter är en ädel konst. Finlands tidigare ambassadör i Moskva och Berlin Arto Mansala sände på sin tid telegram som var nästan litterära. De var mycket mera intressanta inom utrikesförvaltningen än andra vanliga byråkratiska text.

För vem är Wikileaks -läckor är skadliga? Framför allt för amerikaner. Vem skulle efter dessa läckor vilja dela någonting konfidentielt med amerikanska diplomater? USAs utrikesförvaltning måste återställa tron på att det kan hantera saker i hemlighet.

För det andra, läckor skadar amerikanska samtalspartner. Knappast ville egyptierna att deras konfidentiella bedömning av israelerna skulle står i dagstidningarna.

För det tredje kan enskilda människorättsaktivister och dissidenter även lida skada. En av mina kontakter i Afrikas horn tog kontakt efter Wikileak-läckorna. Han har nu anledning att frukta sin regering även mera än förut. Jag hoppas på det bästa för denna människorättsaktivist.

Slutligen och kanske överraskande kan fredsprocesser också lida. I dessa måste man förhandla i en hel del konfidentiella frågor, i synnerhet när parterna övertalas till försoning. Jag hoppas att det ännu skulle finnas ännu tillräckligt förtroende för att läckornas skull man inte skall behöva avbryta pågående fredsprocesser.